Tillit

Att känna tillit som gåva

Om jag fick välja en gåva att ge till varje människa jag möter, skulle det vara känslan av tillit. Det kanske inte är det första man önskar sig spontant, eller tänker på som en gåva. Men att öva på att känna tillit är ett av de kraftfullaste sätten att öka sitt eget välbefinnande och sin motståndskraft (resilience) i perioder av utmaningar.

Förhållningssätt utan att känna tillit

På 60-talet identifierade Stephen Karpman dramatriangeln, med tre olika roller som man lätt hamnar i under en konflikt. Offret känner sig maktlös och utnyttjad, Anklagaren är kritisk och nedlåtande och Räddaren vill känna sig behövd. Alla tre rollerna agerar utifrån behovet att skydda sig själva och att få rätt utifrån perspektivet att någon har fel. Rollerna speglas i kommunikationen och kan under en diskussion växla mellan personerna i konflikten, när anklagelser, försvar och förmentlig hjälp skjuts kors och tvärs.

Även i vardagen kan det vara lätt att hamna i de här rollerna, utan att det nödvändigtvis har uppstått en konflikt. Blev det ingen semesterresa utomlands förra året? Är det för att allting alltid går fel när du vill göra något (offer)? Eller är det regeringen, eller kanske Kina, som har sett till att det går åt helvete (anklagaren)? Eller du kanske inte hade orkat ändå, efter att ha organiserat uppmuntrande aktiviteter för alla på jobbet under våren (räddaren)?

De här förhållningssätten kostar energi och livsglädje, både för en själv och andra, men det kan vara svårt att ta sig ur. Ibland är rollerna så invanda att även fast man vet att det finns andra vägar så ser man inte hur det skulle kunna vara annorlunda. Ibland tar rädslan över, det kan kännas läskigt att lämna invanda beteenden när andra är kvar.

Att vara i tillit

En väg ur det här är att fokusera på välvilja och att lita till sin egen och andras kompetens. En anklagare som inte vill påvisa fel blir en ”challenger”, en utmanare som ställer frågor för att resultatet ska bli så bra som möjligt. En räddare som, istället för att ta över och lösa problemen själv, hjälper personen att se egna lösningar blir en ”coach” eller rådgivare. Och istället för att se sig själv som ett offer för alltings överjävlighet, så fokuserar en ”creator” på lösningar och blir en skapare av möjligheter.

I de flesta situationer blir det inte fel med avsikt och speciellt inte för att retas just med dig. De allra flesta gör så gott de kan och i stort sett alla klarar att ta hand om sig själva, utan att någon måste rädda dem. Visst låter det otroligt mycket trevligare att diskutera meningsskiljaktigheter om alla haft de här perspektiven? Det kanske inte ens är en konflikt då, eller?

Men, de andra då?

Ibland, när man får en insikt eller lär sig något nytt, så hänger omgivningen inte riktigt med. Det fina med att öva på att ha tillit är därför att det först och främst får en själv att må bättre, även om de andra inte riktigt är med på tåget. Om du kan se på din kritiker med andra ögon, ta emot de delar som faktiskt innehåller något du kan använda och ha överseende med de andra delarna, så blir både resultatet och din sinnesstämning bättre. Om du istället för att rädda andra, ser deras potential att rädda sig själva, så kommer du att bli positivt överraskad. Och om du letar lösningar istället för att se problemen hopa sig, så kommer du med lite tid att hitta möjligheter överallt.

Sedan fungerar tillit likadant som ett leende, det smittar. Om du känner tillit till dig själv och andra, så kommer människor runt dig också att våga lita på dig och sig själva. Ringar på vattnet, våga vara den som börjar!

Jaha, det lät ju bra. Och nu då?

Tillit är en färskvara, som behöver övas på och hållas uppdaterad när nya situationer dyker upp. Det är lättare att kommunicera rädslor och vi blir dagligen överhopade med budskap om faror och hemskheter. Men det är inte naivt och sårbart att fokusera på det positiva, det är ett sätt att må bra i sig själv och skapa ett oberoende av hur omgivningen agerar.

Om det här känns relevant för dig, så börja med att identifiera en situation eller konflikt som känns infekterad just nu. Ta dig tid att tänka igenom hur de tre rollerna reflekteras i kommunikation och handlingar. Vilka mönster ser du? Tänk dig nu att du ska tolka situationen så välvilligt du bara kan, känna tillit ur perspektivet creator, challenger och coach. Försök att så ärligt som möjligt se på vad som sägs och vad den gömda motivationen bakom skulle kunna vara. Skriv ned de frågor och tankar som dyker upp. Vilken bild får du? Vilka möjligheter ser du?

Jag vill skänka dig känslan av tillit, vem vill du ge den vidare till?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *